Stor intervju med supertalangen Lukman Murad

Supertalangen Lukman Murad sitter på tåget tillsammans med övriga lagkamrater i distriktslaget P95:or när jag når han på telefon. Det var en knapp månad sedan som många för första gången fick nys om talangen.  Efter debuten i ÖSK:s a-lag i en träningsmatch mot Seinäjoki i Finland uppmärksammades hans namn i riksmedia.
Murad är inte som vilken 15-åring som helst, efter bara en kort tids tuggande framstår den unga spelaren som exceptionellt målmedveten, dock inte utan härliga glimtar av ungdomlighet  och annat som kännetecknar en skön högstadiegrabb.

Hur var det att bli uttagen till och få speltid i ÖSK:s a-trupp under lägret Finland?
– Det kändes bra. Det är första gången en så pass ung spelare får följa med på läger med seniorerna, det gjorde så att jag känner mig speciell, säger Lukman passionerat.

Har du haft kontakt med ledarna och vad har de sagt i så fall?
– Jag har haft bra kontakt med tränarna och så, de tycker att jag har skött mig riktigt bra och sagt att min utvecklingskurva hittills pekat spikrakt uppåt. Jag är verkligen glad över att de vill satsa på mig.

Murad kommer under säsongen att tillhöra det nybildade U21-laget, vilket han ser fram emot mycket. Men han har mycket större planer än så för den kommande säsongen.
– Jag känner att jag är nära a-laget. När chansen ges gäller det att ta vara på möjligheterna och visa framfötterna. Det är mitt stora mål, att ta en plats i truppen. Sen vill man ju självklart spela för Barcelona någon gång i framtiden, men dit är det långt kvar.

Den nya satsningen med ett U21-lag togs vid efter skrotningen av ÖSK Ungdom. Ansvaret att leda laget ligger på nyrekryterade tränaren Albert Bunjaku, som får beröm av Lukman.
– Jag har en riktig bra tränare (Bunjaku) nu som hjälper mig mycket. Jag tar till mig av allt han säger till mig, han är inte bara en tränare utan mycket mer, som en extrafarsa. Han har redan hjälpt mig utvecklas.

15-åringen berättar att hans favoritspelare är Ronaldinho, han letar ofta fram och spelar Youtube-klipp av brassen på internet.  Likt sin förebild beskriver Lukman sig som en offensiv mittfältare med bra fart och grymt skott. När jag skiftar och frågar om eventuella svagheter får jag ett snabbt svar tillbaka. Antagligen något som ligger nära till hands i tankarna.
– Jag behöver bli bättre i höjdspelet. Jag är lite för kort, säger han.

Men du lär nog växa några år till…
– Ja, jo, okej men då kommer jag nog komma igång.

Kan du berätta lite om din bakgrund?
– Jag är kurd från Syrien, och flyttade till Bollnäs med familjen när jag var sju eller åtta år gammal. Mitt första lag var Bollnäs IK, men jag började inte spela för ett lag direkt utan första året var det bara med vänner.

Vägen till Örebro och ÖSK har varit ovanligt lång för unge Lukman. Från jordplaner i nordöstra Syrien till Bollnäs i Hälsingland, därefter vidare till Kopparberg och nu Örebro sedan ett år tillbaka. Familjen är dock kvar i Kopparberg, istället bor Lukman hos en annan familj i Örebro som ”tar hand om mig och så” som han själv så fint uttryckte det.
– Jag trodde först att det skulle bli svårt att flytta hemifrån, men det har bara gått bra. Familjen jag bor hos är jättesnälla.

Kan saknaden till dina föräldrar och syskon bli för stor ibland?
– Det är klart man saknar sin familj, men jag åker hem till Kopparberg så ofta jag kan när det inte finns matcher och så på helgerna. Om det går lång tid mellan besöken, typ tre-fyra veckor, blir det jobbigt. Därför gäller det att åka och träffa dem så fort man får en möjlighet.

Lukman verkar inte vilja gå djupare in på hur det är att leva ifrån sin egen familj. Av den anledningen väljer undertecknad istället att byta perspektiv i nästa fråga vars svar i sin tur blir ett kort ”haffla”. Det är alltså svaret på den självklara frågan om föräldrarna blir glada när han kommer hem på besök. Och juste, haffla betyder fest på kurdiska.

Under intervjun glömmer jag stundtals bort hur ung Lukman verkligen är. Jag frågar om gymnasiet och studentexamen när han i själva verket fortfarande inte gått ut grundskolan. Man kan vara ung och så kan vara ”ung”. Plugget är något som viktigt för Lukman, i alla fall för farsan sin.
– Jag ska plugga vidare på gymnasiet, min farsa är stenhård när det gäller skolan. Han har sagt att om jag inte sköter jag skolan så får jag inte spela fotboll (haha). Han tycker att utbildning ska gå före och därför gör jag så gott jag.

Räcker tiden till med fotboll, skola och vänner?
– Det är många som menar att man inte hinner med skolan när man tränar för mycket. Men jag tror inte på det faktiskt, man hinner med båda. Det är inte så att man går i skolan 24 timmar om dygnet. Om man vill så går det. Umgås med kompisar gör jag när vi är lediga på onsdagar och söndagar.

Han säger det där sista sådär härligt bestämt, som om det vore självklart och ristat i sten. Tonåren brukar annars normalt vara en period då många unga testar nya saker, negativa som positiva. Men för Lukman är sena kvällar, tobak och alkohol helt enkelt inte hans grej.
– Jag har redan valt mitt liv. Hade jag valt att leva så hade jag inte spelat fotboll. Ska man lyckas kan man inte hålla på med sånt, menar han.

För cirka två veckor sedan uppmärksammades Murad av sajten Scan-scout.com som rankade honom som Skandinaviens tredje största talang. Detta något som gladde honom oerhört. I en tid då större europeiska klubbar kontrakterar allt yngre spelare vore det långtifrån osannolikt att intresset för Lukman snart växer över Sveriges gränser. På den raka frågan om han haft kontakt med utländska klubbar ger mittfältaren ett rent och medietränat svar.
– Jag har inte snackat med några andra klubbar personligen, men du får ta det med min agent. Jag har sagt till honom att jag inte vill veta, även om det är ”Barca” som undrar.

– Många av mina lagkamrater från landslaget vill typ dra till utlandet så fort som möjligt. Men jag tycker det finns bra möjligheter här hemma. För mig är det mer lockande att stanna kvar i ÖSK och kämpa än att åka långt bort och kanske misslyckas, fastslår Lukman.

Samtalet fortsätter sedan en stund till, bland annat diskuteras Ronaldinho. Det är alltid lika kul att ta del av unga fotbollsspelares öppna och genuina tankar innan de automatiseras till att leverera på förväg uttänkta svar. I detta specifika fall är det väldigt fascinerande att Lukman har upp emot sex eller sju år till på sig att utvecklas och formas innan han slutar vara en ”ung talang”. Bloggen önskar Lukman all lycka i fortsättningen. Skicka gärna honom en fin hälsning i kommentarsfältet nedan.

4 tankar på “Stor intervju med supertalangen Lukman Murad

Lämna en kommentar